Pyrenéerhund

Innehållsförteckning

Snabbfakta

• Urgammal boskapsvaktande ras från Pyrenéerna, känd för sitt lugna mod och sin självständiga natur.
• Stor, kraftfull hund med tjock, vädertålig vit päls som fäller rejält, särskilt vår och höst.
• Naturligt beskyddande mot familj och revir, men vanligtvis mild, tålmodig och tillgiven mot barn när den är väl socialiserad.
• Behöver måttlig fysisk motion men mycket hög mental stimulans och säkra inhägnader på grund av starka vaktinstinkter.
• Passar bäst hos erfarna ägare som uppskattar en tänkande, självständig hund snarare än en extremt lydig, ”vill-göra-dig-till-lags”-kompis.

Utseende & Päls

Pyrenéerhund är en imponerande, reslig hund som direkt fångar blicken. Det är en stor, kraftigt byggd bergshund med en balanserad och harmonisk helhet. Vuxna hanar är vanligtvis omkring 70–82 centimeter i mankhöjd, tikar cirka 65–77 centimeter. Vikten ligger ofta runt 40 till drygt 60 kilo, beroende på kön och individens byggnad. Trots sin massa och styrka ska en vältypad Pyrenéerhund aldrig verka klumpig eller tung. Kroppen är något längre än hög, med djup bröstkorg, rak överlinje och starka, raka ben som ger uthållighet att arbeta långa dagar i svår terräng.

Huvudet är brett men inte överdrivet, med ett milt, intelligent uttryck. Ögonen är medelstora, mandelformade och oftast mörkbruna, inramade av svarta ögonlock som förstärker rasens karakteristiska lugna blick. Öronen är små till medelstora, triangelformade och ligger tätt an mot huvudet, vilket ger ett mjukt, vänligt uttryck. Nospartiet är relativt kraftigt, varken för långt eller för kort, och nosen är alltid svart. Ett intressant kännetecken är dubbla sporrar på bakbenen, något som krävs i många rasstandarder och som hjälper hunden att röra sig säkert på stenig mark.

Pälsen är ett av rasens mest utmärkande drag. Täckhåret är långt, tjockt och rakt eller lätt vågigt, med en tät, ullig underull. Denna päls skyddar hunden mot kyla, väta och hårt bergsklimat. Pyrenéerhund är övervägande vit, ibland med ljusa tecken i nyanser av grått, grävling, blekt rödgult eller ljust gult på huvud, svansrot eller kropp. Tecknen ska aldrig dominera pälsen – helhetsintrycket ska vara vitt. Svansen är lång och rikligt behårad, bärs lågt i vila och ofta höjd i en graciös båge när hunden är alert.

Pälsvård är en viktig del av livet med en Pyrenéerhund. Även om pälsen ofta ”släpper” smuts och inte kräver täta bad, behöver den regelbunden borstning. Räkna med en ordentlig genomkamning två till tre gånger i veckan, och dagligen under fällningsperioderna. En lång piggborste eller slickerborste i kombination med en metallkam fungerar bra för att nå underullen och motverka tovor, särskilt bakom öronen, i fanan på benen och runt svansen. Regelbunden skötsel håller inte bara pälsen frisk utan hjälper också till att begränsa mängden lös päls inomhus. Ibland kan man trimma bort hår mellan trampdynorna för bättre fäste och komfort. Kloklippning, öronkontroller och tandvård bör ingå i skötselrutinen, eftersom en stor hund som Pyrenéerhund har mycket att vinna på lugn, konsekvent hantering redan från valpstadiet.

En ren, välskött Pyrenéerhund är en verkligt storslagen syn. Kombinationen av storlek, kraftig byggnad och den flödande vita pälsen ger intrycket av en mild, snövit väktare – vilket också är precis vad rasen varit i århundraden.

Temperament & Personlighet

Pyrenéerhund beskrivs ofta som en ”vänlig jätte”, och det stämmer väl när hunden hamnar i rätt hem och är ordentligt socialiserad. Rasen har ett lugnt, eftertänksamt sinnelag som speglar dess långa historia som boskapsvaktare. Dessa hundar avlades för att tänka själva och fatta beslut utan ständig mänsklig styrning. Som följd är de självständiga, självsäkra och inte lättskrämda eller lättstyrda. Samtidigt är en väl uppfostrad Pyrenéerhund djupt lojal och tillgiven sin familj, knyter starka band och väljer ofta en särskild person som sin främsta referens.

Med barn kan Pyrenéerhund vara en enastående följeslagare. Många individer visar stor tålamod, ligger lugnt medan barn leker runt dem och accepterar mjukt kramar och lite klumpig ömhet. Det ersätter dock aldrig behovet av tillsyn. Storlek i kombination med vaktinstinkt kan leda till ofrivilliga knuffar eller missförstånd. Det är viktigt att lära barn att respektera hundens utrymme, särskilt när den vilar eller äter. I familjer som betonar respektfullt umgänge och tydliga regler kan Pyrenéerhunden bli en trygg, lugnande närvaro, ofta som en vaksam, lurvig beskyddare.

Gentemot främlingar är rasen oftast reserverad och iakttagande snarare än öppet social. Vissa individer hälsar artigt efter en noggrann introduktion, medan andra föredrar att hålla avstånd och observera. Vaktinstinkten är stark, så besökare kan mötas av ett djupt skall och prövande blickar. Tidig och fortlöpande socialisering är avgörande för att skapa trygghet snarare än misstänksamhet. Kontrollerade möten med många olika människor, miljöer och ljud under valptiden hjälper den vuxna hunden att skilja mellan verkliga hot och vardagliga händelser.

Med andra hundar och sällskapsdjur kan Pyrenéerhund vara mycket tolerant när den introduceras på rätt sätt. Många individer lever harmoniskt med katter, mindre hundar och lantbruksdjur. Samtidigt kan de vara selektiva med okända hundar, särskilt av samma kön, och vissa kan uppträda bestämt. Noggranna introduktioner och respekt för hundens gränser är viktiga. Deras bakgrund som väktare gör att de tar sin roll på allvar, patrullerar hus och trädgård och kan skälla på ljud nattetid. Denna naturliga vaksamhet är en del av rasens karaktär, men kan komma som en överraskning för ägare som bor tätt inpå grannar.

Vanliga utmaningar med rasen inkluderar:

• Stark självständighet som lätt uppfattas som ”envishet” i träning
• Vaktande skall, ibland nattetid eller vid subtila ljud
• Tendens att patrullera gränser och testa svaga punkter i staket
• Möjlig ovilja att acceptera främlingar eller okända hundar på sitt revir

Inget av detta är fel om man ser det i sitt sammanhang. Det speglar en hund som avlats för att vakta hjordar i avlägsna bergstrakter. En ansvarsfull ägare kanaliserar dessa instinkter genom tydliga regler, god socialisering och lämpliga utlopp. I rätt miljö är Pyrenéerhunden en djupt hängiven, stabil och känslomässigt lyhörd familjemedlem, med en stillsam värdighet som vinner många hjärtan.

Träning & Motion

Att träna en Pyrenéerhund kräver ett något annat förhållningssätt än arbete med mer ”medgörliga” raser som retrievers eller vallhundar. Pyrenéerhunden har utvecklats för att tänka självständigt och fatta egna beslut. Det innebär att den i mindre grad drivs av en önskan att ”göra rätt för husse/matte” och i större grad av sin egen bedömning. Den kan absolut lära sig kommandon och följa regler – om den ser en poäng med det och känner sig respekterad i processen.

De mest effektiva träningsmetoderna är tålmodiga, konsekventa och bygger på positiv förstärkning. Hårda korrigeringar, skällande eller fysisk bestraffning slår oftast tillbaka. En Pyrenéerhund kan då stänga av, gå därifrån eller tyst sätta sig på tvären. Belöna i stället lugnt, samarbetsvilligt beteende med beröm, mjuk kontakt och riktigt attraktiva godbitar. Håll passen korta och fokuserade – tre till fem minuter åt gången, flera gånger om dagen – hellre än långa, monotona övningar. Variation och tydlig struktur hjälper till att behålla hundens intresse.

Fokusera tidigt på viktiga vardagsfärdigheter som:

• Säkert inkallningskommando i inhägnade, trygga områden
• Koppelgående utan drag, särskilt med tanke på styrka och storlek
• Lugna hälsningar på människor och andra hundar
• Att kunna lägga sig på en matta eller i en särskild plats på signal

Socialisering är minst lika viktig som lydnad. Presentera din Pyrenéerhundvalp för många olika intryck – ljud, miljöer och situationer, från landsbygd till stadsgator – alltid i en takt valpen klarar. Målet är en vuxen hund som kan förbli lugn och trygg i olika sammanhang. Välplanerade valpkurser med mjuka metoder kan vara mycket hjälpsamma, men välj en instruktör som förstår självständiga vakt- och bergshundstyper.

När det gäller motion är Pyrenéerhund ingen högaktiv ras, men den behöver regelbunden fysisk aktivitet och, minst lika viktigt, mental stimulans. Dagliga promenader är nödvändiga, liksom möjligheten att röra sig fritt i en säker, inhägnad miljö. En normal vuxen Pyrenéerhund brukar bli nöjd med:

• En eller två måttliga promenader per dag
• Lite lös lek i ett säkert, inhägnat område
• Lätta vandringar eller skogsturer när hunden är färdigväxt
• Då och då mer strukturerade aktiviteter som engagerar hjärnan

Det är viktigt att inte överbelasta valpar och unga hundar fysiskt, eftersom skelettet fortfarande utvecklas. Undvik långa löprundor, upprepade trappor eller hårda hopp tills hunden är fysiskt mogen, vanligen vid 18–24 månaders ålder.

Många Pyrenéerhundar uppskattar lågintensiva aktiviteter som:

• Spår- och noslekar i trädgården eller inomhus
• Lugna ”spårpromenader” där de får nosa och utforska i sin takt
• Drag- eller klövjearbete i lätt form, introducerat varsamt och ansvarsfullt
• Samarbetsuppgifter på mindre gårdar, som att följa med vid sysslor

På grund av stark vaktinstinkt och ibland begränsad inkallningssäkerhet är lös spring i oförsäkrade områden sällan säkert. Stabil, hög inhägnad är avgörande, både för hundens säkerhet och för goda relationer med grannar, eftersom Pyrenéerhund gärna kan utöka vad den betraktar som ”sitt” område.

När träning och motion sköts med förståelse och tålamod visar rasen en stillsam vilja att samarbeta. Den kommer kanske aldrig prestera med den exakta skärpa man ser hos en arbetande border collie, men den kan bli en pålitlig, väluppfostrad följeslagare som förstår hemmets regler och lever upp till sitt arv som klok, vaksam väktare.

Hälsa

Pyrenéerhund är i grunden en robust arbetande ras, men som alla stora hundar har den vissa hälsorisker som ansvarsfulla ägare och uppfödare bör beakta. De flesta individer blir omkring 10–12 år, men en del håller sig friska och aktiva längre med god skötsel, genomtänkt avel och en passande livsstil.

Skelett- och ledproblem hör till de viktigaste hälsobekymren. På grund av storleken löper rasen risk för höftledsdysplasi och armbågsdysplasi. Dessa tillstånd innebär en onormal utveckling av leden, vilket kan ge smärta, hälta och artros. Seriösa uppfödare röntgar sina avelsdjur och använder officiella höft- och armbågsbedömningar, och avlar enbart på hundar med godtagbara resultat. Valpköpare bör alltid be att få se intyg på dessa tester och undvika uppfödare som bagatelliserar deras betydelse.

Ett annat allvarligt tillstånd hos stora, djupbröstade raser är magsäcksomvridning, ofta kallad magomvridning eller ”bloat”. Det är ett livshotande akuttillstånd där magsäcken fylls med gas och kan vrida sig. Alla Pyrenéerhundar drabbas inte, men ägare bör känna till varningssignalerna: plötsligt svullen buk, oro, fåfänga kräkförsök och uttalad obehagskänsla. Att ge två till tre mindre mål mat per dag i stället för en stor portion, undvika häftig motion precis före och efter utfodring samt begränsa stress kan minska risken. Vissa ägare till mycket stora eller högriskhundar överväger förebyggande gastropexi – ett kirurgiskt ingrepp där magsäcken fästs – ofta i samband med annan narkoskrävande åtgärd, som kastration.

Andra hälsoproblem som kan förekomma hos Pyrenéerhund är:

• Vissa ögonsjukdomar, till exempel entropion eller ektropion
• Patellaluxation, även om det är ovanligare än hos små raser
• Degenerativa ledsjukdomar senare i livet
• Vissa ärftliga neurologiska eller muskuloskeletala tillstånd, beroende på linje

Hud- och pälsproblem kan uppstå om hunden hålls i olämpliga miljöer eller sköts bristfälligt. En tät dubbelpäls som förblir fuktig under lång tid kan ge ”hot spots” och hudinfektioner. Regelbunden pälsvård och noggrann torkning efter bad eller simning hjälper till att förebygga detta. Öronvård är också viktig, då kraftigt pälsade hundar kan bli känsliga för irritation om vax eller fukt samlas.

Ansvarsfulla uppfödare följer de hälsoprogram och testrekommendationer som gäller i deras land eller kennelklubb. Vanliga rekommenderade tester är:

• Höftledsröntgen
• Armbågsröntgen
• Ögonundersökning hos veterinär oftalmolog
• I vissa linjer DNA-tester för kända ärftliga sjukdomar

Även vardagsrutiner har stor betydelse för hälsa och livslängd. Ett balanserat, högkvalitativt foder anpassat för stora eller gigantiska raser är viktigt, särskilt under uppväxten. För snabb tillväxt eller övervikt belastar lederna extra. Att hålla Pyrenéerhunden slank och musklad genom hela livet är en av de bästa åtgärderna mot led- och rörlighetsproblem.

Regelbundna veterinärkontroller möjliggör tidig upptäckt av åldersrelaterade tillstånd som artros, tandproblem eller hjärtsjukdomar. Många Pyrenéerhundar är stoiskta och döljer smärta länge, så årliga kontroller och öppen dialog med veterinären är ovärderliga. Med genomtänkt avel, relevanta hälsotester och uppmärksam vardagsskötsel kan många Pyrenéerhundar leva långa, innehållsrika liv som lugna, pålitliga följeslagare.

Historia & Ursprung

Pyrenéerhund, internationellt ofta kallad Pyrenean Mountain Dog, har en historia som sträcker sig hundratals, troligen tusentals år tillbaka. Rasen har fått sitt namn från Pyrenéerna, bergskedjan som utgör en naturlig gräns mellan Frankrike och Spanien. Det karga området med branta sluttningar, djupa dalar och hårda vintrar formade Pyrenéerhunden till den härdiga, modiga väktare vi känner i dag.

Arkeologiska fynd och historiska källor tyder på att stora, vita boskapsvaktande hundar funnits i området sedan urminnes tider. De följde herdar och bönder, levde tillsammans med får- och gethjordar och skyddade dem mot rovdjur som varg och björn samt mot tjuvar. Hundarna behövde vara självständiga tänkare, kapabla att fatta beslut utan ständig mänsklig närvaro, men samtidigt starkt knutna till de djur och människor de vaktade. Den vita pälsen hjälpte herdarna att skilja dem från rovdjur i dåligt ljus och lät dem smälta in bland fåren, vilket gjorde det lättare att röra sig osedd mellan djuren och överraska angripare.

Med tiden blev Pyrenéerhunden uppskattad inte bara för sitt arbete utan också för sitt värdiga yttre och trogna sinnelag. På 1600-talet fick rasen särskild status i Frankrike när den utsågs till kunglig hund vid Ludvig XIV:s hov. Denna kungliga gunst ökade intresset hos adeln, och hundarna hölls ibland som slotts- och gårdsvaktare och sällskap. Trots denna nya roll förlorade rasen aldrig sina arbetsrötter och förblev nära knuten till det rurala livet i bergen.

En mer formell utveckling och standardisering av rasen kom senare, när kennelklubbar bildades och hundutställningar blev populära. Entusiaster i Frankrike och andra europeiska länder arbetade för att bevara den traditionella typen och karaktären hos Pyrenéerhunden. Man lade vikt vid att upprätthålla balansen mellan imponerande yttre, sund konstruktion och det lugna men orädda temperament som krävs för vakttjänst. De första rasstandarderna betonade den vita pälsen, storlek, styrka och de dubbla sporren på bakbenen – kännetecken som än i dag är typiska för rasen.

Under 1900-talet spreds Pyrenéerhund till andra delar av världen, bland annat Nordamerika, där den fann nya roller som familjevakt, sällskapshund och gårdshund. I många regioner används rasen fortfarande som boskapsvaktare som lever tillsammans med får, getter, alpackor och till och med fjäderfä, och skyddar dem mot rovdjur som prärievarg och stora katter. Dessa arbetande individer visar hur starkt de ursprungliga instinkterna lever kvar i rasen.

I dag är Pyrenéerhund internationellt erkänd och förekommer både i arbets- och showlinjer. Vissa hundar lever traditionella liv på landsbygden, andra bor i stadslägenheter eller förorter och anpassar sig förvånansvärt väl så länge deras fysiska och mentala behov tillgodoses. Oavsett miljö bevarar rasen sitt ursprungliga väsen som en stadig, eftertänksam väktare, formad av århundraden av samarbete med människor i några av Europas mest krävande landskap.

Att leva med rasen

Att leva med Pyrenéerhund är mycket givande, men det är inget lättvindigt beslut. Det handlar om en stor, eftertänksam vakthund som kräver engagemang, utrymme och förståelse från sina ägare. Innan man tar hem en Pyrenéerhund är det viktigt att fundera över boende, vardagsrutiner och långsiktiga planer.

Utrymme är en av de första praktiska frågorna. Pyrenéerhund kan anpassa sig till olika boenden, inklusive större lägenheter, men trivs i regel bäst i hus med säker trädgård eller gårdsplan. De tycker om att patrullera sitt område, hålla uppsikt över omgivningen och ligga på en plats där de kan betrakta världen. Stabilt, högt staket är nödvändigt, gärna minst 1,8 meter, eftersom många individer är skickliga klättrare och kan försöka utvidga sitt revir. Osynliga eller elektriska stängsel rekommenderas inte – de hindrar inte andra djur eller människor från att ta sig in, och kan skapa förvirring hos en känslig, beskyddande hund.

Den dagliga tidsinsatsen är betydande. Du behöver vara beredd att lägga tid på:

• Regelbunden pälsvård, särskilt under fällningsperioder
• Dagliga promenader och lugna upptäcktsrundor
• Fortlöpande träning och uppföljning av husregler
• Tidig och kontinuerlig socialisering med människor och andra djur

Ekonomiskt innebär en Pyrenéerhund också ett ansvar. Årliga kostnader varierar, men räkna med högre utgifter än för många mindre raser, främst på grund av storleken. Viktiga poster är:

• Högkvalitativt foder för stora raser, vilket kan bli en påtaglig månadskostnad
• Rutinvård hos veterinär, vaccinationer och förebyggande behandlingar
• Försäkring, som starkt rekommenderas för en stor ras med vissa hälsorisker
• Pälsvårdsredskap, stora bäddar, kraftiga koppel och övrig utrustning

På grund av storlek och päls behöver Pyrenéerhund rymliga, bekväma bäddar, gärna med god ortopedisk avlastning. Höjd matskål kan underlätta för vissa individer, men åsikterna går isär, så diskutera gärna med veterinär särskilt med tanke på risken för magomvridning. Starka, pålitliga halsband eller selar och breda, bekväma koppel är viktiga för säker hantering. I bil är en säker bur eller en väl anpassad bilsele som fästs i bilbältet en trygg lösning.

I vardagen innebär livet med en Pyrenéerhund att man lär sig uppskatta en hund som är lugn snarare än sprallig, och eftertänksam snarare än omedelbart lydig. Många ägare beskriver sina hundar som stillsamt humoristiska, med subtila uttryck och vanor som vittnar om stor intelligens. De kan välja favoritplatser i trädgården, titta till sovande barn på natten eller placera sig mellan familjen och sådant de uppfattar som misstänkt. Denna tysta vaksamhet är kärnan i rasens väsen.

Skall är en verklighet som blivande ägare måste acceptera. Pyrenéerhund använder rösten för att markera allt ovanligt. På landet är detta ofta en fördel och ibland nödvändigt. I tätbebyggda områden kan det skapa problem med grannar. Tidig träning kan hjälpa till att lära ett ”tyst”-kommando och uppmuntra hunden att komma till ro inomhus på natten, men man ska inte förvänta sig total tystnad av en vaktande ras.

För personer som reser mycket eller ofta är borta långa dagar är Pyrenéerhund sällan det bästa valet. Rasen trivs med sällskap och kan bli uttråkad eller olycklig av för mycket ensamhet. Den passar bäst hos familjer eller individer som är mycket hemma eller kan låta hunden ingå i vardagen, till exempel vid hemarbete eller skötsel av mindre gård.

I utbyte mot detta engagemang erbjuder Pyrenéerhund en djup lojalitet och en lugn, trygg närvaro. Många ägare menar att när man väl levt med en Pyrenéerhund är det svårt att föreställa sig livet utan. Rasen passar den som uppskattar en hund med stark integritet, mjukt hjärta och beskyddande natur. Om du värdesätter stillsam närvaro, kan hantera päls- och träningsbehovet och har plats för en stor väktare, kan Pyrenéerhund bli en enastående följeslagare under många år.

Egenskaper

Vanliga frågor

Är pyreneiska bergshundar bra familjehundar och hur beter de sig med barn?

De är i regel milda, tålmodiga och beskyddande mot barn, särskilt om de vuxit upp tillsammans med dem. Deras vakthundsinstinkt gör att de ofta håller noga uppsikt över barnen, men deras stora storlek innebär att de alltid bör ha tillsyn tillsammans med mycket små barn för att undvika oavsiktliga knuffar eller påsprång.

Varför skäller pyrenéerhundar så mycket och går det att hantera?

De avlades som boskapsvaktare och använder skällande för att varna och skrämma bort rovdjur, så ett tydligt röstläge är en del av deras natur. Konsekvent träning, tillräcklig motion och att begränsa triggers som till exempel fri sikt ut mot gatan kan minska överdrivet skällande, men de flesta kommer ändå alltid att vara relativt ljudliga jämfört med andra raser.

Hur mycket motion behöver en pyrenéerhund egentligen?

De är inte några högintensiva sporthundar, men de behöver regelbunden, måttlig aktivitet för att hålla sig i form och mentalt balanserade. Dagliga promenader tillsammans med tillgång till en inhägnad trädgård och möjligheter att patrullera eller utforska räcker vanligtvis, även om unga vuxna kan behöva mer strukturerad motion för att undvika rastlöshet.

Kan en pyrenéerhund bo i lägenhet eller ett litet hus?

Det är svårt men ibland möjligt för en lugn vuxen hund hos en erfaren ägare. De behöver ofta vara utomhus, en plats där de kan sträcka ut sig, och mycket bra ljuddämpning eftersom deras storlek och benägenhet att skälla kan skapa problem i trånga utrymmen.

Hur mycket fäller pyrenéerhundar och vilken typ av pälsvård behöver de?

De har en tjock dubbel päls som fäller året runt och extra mycket vid säsongsbyten. Genomborstning en gång i veckan, och oftare under fällningsperioderna, hjälper till att hålla lösa hårstrån under kontroll och förhindrar tovor, medan bad kan vara relativt sällsynta om pälsen hålls ren och genomborstad.

Är pyrenéerhundar svåra att träna eftersom de är så självständiga?

De är intelligenta men också starkt självständiga tänkare, formade av århundraden av arbete utan nära mänsklig styrning. Träningen behöver vara lugn, konsekvent och tålmodig, med fokus på samarbete snarare än lydnad för lydnadens skull, och de svarar ofta bäst på korta, positiva pass i stället för upprepade övningar.

Vilka hälsoproblem är vanliga hos grand danois?

Vanliga hälsoproblem är höft- och armbågsledsdysplasi, vissa ortopediska besvär kopplade till deras storlek samt ibland magomvridning och ärftliga ögonsjukdomar. Ansvarsfulla uppfödare testar vanligtvis för led- och ögonproblem, och att hålla hunden slank med lagom motion hjälper till att minska belastningen på skelettet.

Hur klarar pyrenéerhundar av varmt väder med sina tjocka pälsar?

Deras päls isolerar både mot kyla och värme, men de trivs ändå bättre i svalare klimat. I varmt väder behöver de skugga, ständig tillgång till färskt vatten och begränsad motion under dygnets varmaste timmar för att minska risken för överhettning.

Är pyrenéerhundar (Great Pyrenees) naturligt beskyddande eller behöver de vaktträning?

De är naturligt beskyddande och territoriella, vilket hänger ihop med deras ursprungliga roll som flockvaktare. Formell vakthundsträning är i allmänhet onödig och kan till och med bli motverkande, eftersom bra socialisering och tydliga gränser oftast ger en hund som är lugnt vaksam i stället för reaktiv.

Kommer pyrenéerhundar överens med andra husdjur och med boskap?

Många är mycket toleranta och till och med omhändertagande mot andra djur när de introduceras på rätt sätt, vilket speglar deras bakgrund som boskapsvaktare. Tidig och genomtänkt socialisering är viktig, men när de väl har knutit an lever de ofta i fredlig samexistens med andra hundar, katter och lantbruksdjur, även om konflikter mellan hundar av samma kön kan förekomma hos vissa individer.

Källor

• The Pyrenean Mountain Dog Club of Great Britain
• Svenska St. Bernhardshundklubben
• Royal Canin - Great Pyrenees Breed Information
• Fédération Cynologique Internationale (FCI)
• German Kennel Club (VDH) - Breed Standards