Innehållsförteckning
Snabbfakta
- Beskrivs ofta som att den ser ut som ett litet lamm men rör sig och tänker som en äkta terrier
- Avlades ursprungligen som en tuff jakthund för skadedjur och vilt, inte som knähund
- Mjuk, lockig päls som fäller väldigt lite, men kräver regelbunden klippning och skötsel
- Atletisk och överraskande snabb, med stark jaktinstinkt och livlig nyfikenhet
- Är vanligtvis mycket fäst vid sin familj, men kan också vara självständig, temperamentsfull och en smula envis
Utseende & Päls
Bedlingtonterrier är en av de raser som människor lägger märke till direkt. Många tror först att de ser ett litet lamm, för att sedan inse att det är en elegant, kompakt terrier med en mycket särpräglad siluett. En vältypad Bedlington har en smäcker, spänstig kropp med djup bröstkorg och välvd länd som ger ryggen en mjuk kurva. Det skapar en lätt uppdragen buklinje, liknande en liten vinthund, vilket antyder rasens överraskande snabbhet och smidighet. Mankhöjden ligger generellt i spannet liten till medelstor, med en lätt, atletisk kropp snarare än en tung och kraftig. Under pälsen ska hunden kännas muskulös och fast, inte skör.
Huvudet är ett av Bedlingtonterrierns tydligaste kännetecken. Det är smalt och runt, utan stop mellan nos och skalle, vilket ger en jämn båge från nosspets till nackknöl. Toffsen av mjukare, ljusare hår förstärker det lammlika intrycket, särskilt när pälsen är välskött. Öronen är lågt ansatta, triangulära med rundade spetsar, och är vanligtvis täckta av fint, sammetstunt hår med små tofsar i ändarna när de är korrekt trimmade. Mörka, mandelformade ögon ger ett vaket och intelligent uttryck.
Själva pälsen är ganska speciell. En Bedlingtonterrier har en blandning av mjukt och strävare hår som bildar en karakteristisk, krispig och lockig struktur. Den ska stå ut från kroppen snarare än ligga platt. Vanliga färger är blue, liver eller sandy, ofta med tanteckning, och nyanserna kan fördjupas eller ljusna i takt med att hunden mognar. Valpar föds vanligtvis mörkare och ändrar färg under uppväxten, så en blå valp kan bli betydligt ljusare silverblå som vuxen.
Ur praktisk synvinkel fäller pälsen mycket lite, vilket många ägare uppskattar, särskilt de som vill ha mindre hår på möbler och kläder. Det innebär dock inte att pälsen är ”lättskött”. Tvärtom kräver Bedlingtonterrier regelbunden pälsvård och professionell klippning. Den klassiska Bedlingtonklippningen är tekniskt avancerad och de flesta sällskapsägare anlitar en van hundfrisör med kunskap om rasen. Utan regelbunden trimning kan pälsen bli övervuxen, ojämn och lätt tova sig, särskilt runt öron, armhålor och ben.
Hemma bör man planera för att borsta eller kamma pälsen flera gånger i veckan. En metallkam och en karda är användbara verktyg för att reda ut tovor och hålla lockarna lätta och luftiga. Rutinkontroll av öron och hår runt ögonen hjälper till att förebygga irritation och infektioner. Många håller tassar och hygienområden prydligt trimmade mellan frisörbesöken för bättre renlighet. Ett bad varannan–var tredje vecka, beroende på livsstil, brukar räcka, men följ alltid upp med en noggrann genomkamning så att pälsen inte tovar sig när den torkar. Med konsekvent skötsel förblir Bedlingtonens päls mjuk, ren och vackert formad, och det välkända lammlika utseendet blir en daglig glädje istället för en kamp i badrummet.
Temperament & Personlighet
Att leva med en Bedlingtonterrier kan vara en härlig blandning av charm, lekfullhet och stillsamt bus. Även om de ser mjuka och nästan ömtåliga ut, har de en tydlig terrierkärna i temperamentet. De avlades ursprungligen som härdiga arbetshundar, och det märks på deras mod, vaksamhet och vilja att ta sig an utmaningar. Samtidigt beskriver många ägare dem som mer känsliga och tillgivna än vissa av de mer hetsiga terrierraserna. Den kombinationen gör Bedlington särskilt attraktiv för familjer som vill ha en hund som är både livlig och kärleksfull.
I vardagen är Bedlingtonterrier ofta lekfulla och nyfikna. De tycker om att få vara med i det familjen gör, oavsett om det är trädgårdsarbete, promenader eller soffmys. De knyter sig gärna tätt till sina människor och kan vara förvånansvärt kelsjuka hemma. Många kryper mer än gärna upp intill sin favoritperson efter en rejäl promenad eller lekstund. Deras känslighet gör att de svarar bra på vänligt bemötande och kan bli tillbakadragna eller förvirrade om de behandlas hårt, så ett lugnt och konsekvent hem passar dem bäst.
Tillsammans med barn är en väl socialiserad Bedlingtonterrier oftast kärleksfull och tålig, särskilt om barnen lärt sig att respektera hundens utrymme. De är inte lika robusta som vissa större och tyngre raser, så väldigt yvig lek med småbarn bör ske under uppsikt. Äldre barn som tycker om att träna tricks, köra agility eller leka apportlekar brukar hitta en entusiastisk partner i en Bedlington. Rasen trivs med samspel och är som lyckligast när den får dela aktiviteter med sin familj.
Gentemot andra hundar kan Bedlingtonterrier variera. Vissa är vänliga och sociala, medan andra kan vara mer selektiva eller reserverade. Terrierbakgrunden kan ge en viss djärvhet, och en del individer backar inte om de blir utmanade. Tidig socialisering med olika hundtyper och kontrollerade introduktioner är mycket viktigt. Genomtänkta erfarenheter hjälper dem att lära sig gott uppförande och minskar risken för konflikter i hundparker eller på promenader. Ofta är det säkrare att undvika kaotiska hundparker och istället satsa på lek med kända, kompatibla hundar.
Med mindre djur spelar deras historia som jakthund in. Många Bedlington har stark jaktlust och kan instinktivt jaga katter, kaniner eller andra snabbrörliga djur. Vissa kan leva fredligt med familjens katt, särskilt om de växer upp tillsammans och hunden tränas i impulskontroll. Även då bör man vara försiktig. I områden med vilt eller fritt strövande djur är ett säkert koppel eller inhägnad trädgård nödvändigt.
Vanliga beteendeutmaningar i rasen hänger ofta ihop med deras intelligens och energi. En uttråkad Bedlington kan bli skällig, destruktiv eller uppfinningsrik när det gäller att ta sig ur trädgården på jakt efter äventyr. De lär sig snabbt, vilket är en fördel i träningen men också innebär att de lika fort kan plocka upp oönskade vanor. Tydliga gränser, mental aktivering och regelbunden motion gör mycket för att förebygga problem. Med genomtänkt vägledning och uppmärksamhet blir Bedlingtonterrierns livliga temperament en glädje snarare än en källa till frustration, och deras tillgivna natur gör dem till omtyckta familjemedlemmar i många hem.
Träning & Motion
Bedlingtonterrier kan se mjuka och nätta ut, men både huvud och kropp är byggda för aktivitet. Bra träning och lagom mängd motion är avgörande för att hålla dem i balans, välartade och tillfreds. De är inte riktigt lika intensiva som vissa andra arbetsterrier, men behöver ändå en tydlig utlopp för både energi och skärpa.
När det gäller daglig motion är många vuxna Bedlington nöjda med en kombination av raskare promenader och aktiva lekstunder. En typisk dag kan bestå av 45–60 minuters promenad, uppdelad på två tillfällen, plus möjlighet till lös spring i ett säkert inhägnat område om det finns. De uppskattar chansen att sträcka ut och sprinta, och deras lätt vinthundslika byggnad blir tydlig när de drar upp farten. Mental träning är minst lika viktig som den fysiska. Korta träningspass, aktiveringsleksaker och noslekar i trädgården hjälper till att trötta ut både hjärna och kropp.
Träningsmetoderna bör alltid luta mot positiv förstärkning. Bedlingtonterrier är känsliga och svarar bäst på tydlig vägledning, belöningar och tålamod. Hårda korrigeringar eller skrik kan skada förtroendet och göra dem osäkra eller trotsiga. Använd istället godis, beröm, leksaker eller tillgång till favoritaktiviteter som belöning. Deras snabba uppfattning gör att de lär sig nya signaler fort, så håll passen korta, varierade och roliga för att bevara motivationen.
Många Bedlington trivs mycket bra med olika hundsporter. Agility passar dem väl eftersom de är kvicka och smidiga. Lydnad, rallylydnad och trickträning är också givande sätt att fördjupa samarbetet mellan hund och förare. En del individer är utmärkta i lure coursing eller andra snabba jaktliknande lekar, som kanaliserar deras naturliga jaktinstinkt. När de hanteras ansvarsfullt ger dessa aktiviteter ett säkert utlopp för jaktlusten utan att uppmuntra oönskat beteende hemma.
En av de största utmaningarna i träningen är att hantera jaktlust och självständighet. Inkallning är särskilt viktig. Börja inomhus eller i inhägnad trädgård med extra värdefulla belöningar och många upprepningar. Stegra sedan svårigheten genom att lägga till distraktioner, samtidigt som du ser till att du alltid är mer intressant än sådant som rör sig i fjärran. Många ägare tycker att en lång träningslina i öppna områden ger en bra kompromiss mellan frihet och säkerhet.
Grundläggande vett och etikett som koppelgående utan drag, artiga hälsningar och lugn väntan vid dörrar bör tränas in tidigt. Bedlingtonvalpar är smarta och ofta lite fräcka, och de lär sig snabbt hur de får uppmärksamhet. Belöna lugnt uppförande så att hoppande eller skällande inte blir invanda sätt att synas. Socialisering är lika viktigt. Regelbunden, positiv exponering för olika människor, hundar, miljöer och ljud hjälper till att forma en trygg vuxen hund som klarar livet i moderna omgivningar, oavsett om det är i en livlig stad eller en stillsam by.
För den som tycker om att arbeta med en klipsk, samarbetsvillig hund kan träningen av en Bedlingtonterrier vara mycket tillfredsställande. De kan ifrågasätta dina instruktioner ibland och sätter gärna sin egen prägel på processen, men det är också en del av charmen. Med konsekvens, vänlighet och lite humor upptäcker du snart att din Bedlington är ivrig att lära och gärna delar aktiviteter med dig, så att träning blir ett gemensamt äventyr snarare än ett måste.
Hälsa
Som ras är Bedlingtonterrier i allmänhet frisk och robust, men precis som alla renrasiga hundar finns det vissa tillstånd som blivande ägare och uppfödare bör känna till. Ansvarsfull avel, regelbunden veterinärvård och medveten skötsel kan kraftigt minska risken för allvarliga problem och hjälpa en Bedlington att leva ett långt och aktivt liv.
En av de mest kända ärftliga sjukdomarna i rasen är koppartoxikos, en störning där levern inte kan hantera koppar normalt. Med tiden lagras koppar in och kan leda till leverskador eller leversvikt. Den goda nyheten är att genetiska tester finns lätt tillgängliga och att många uppfödare numera testar sina hundar före avel. När bärare och drabbade hundar hanteras ansvarsfullt i avelsprogrammen kan förekomsten av koppartoxikos minska dramatiskt. Valpköpare bör alltid fråga uppfödaren om testning för koppartoxikos och se till att de förstår statusen för båda föräldradjuren.
Andra hälsoproblem som kan förekomma hos Bedlingtonterrier inkluderar vissa ögonsjukdomar, som katarakt och näthinneproblem, och ibland hjärtbesvär. Regelbundna ögonundersökningar hos veterinär oftalmolog och, där det rekommenderas, hjärtkontroller hjälper till att upptäcka problem i tid. Vissa individer kan också vara benägna att få patellaluxation, där knäskålen hoppar ur läge och ger periodvis hälta. Att hålla koll på hundens rörelser och söka veterinär om du ser hoppande steg eller hälta hjälper till att fånga ledproblem innan de blir allvarliga.
Hud- och öronproblem kan dyka upp, särskilt om pälsvården försummas. Den täta, lockiga pälsen kan hålla kvar fukt och smuts, vilket kan leda till irritation eller infektion om den inte sköts ordentligt. Regelbunden öronrengöring med en veterinärgodkänd lösning och noggrann torkning efter bad eller simning är enkla rutiner som förebygger många besvär. God pälsvård, kombinerad med ett balanserat foder med högkvalitativt protein och nyttiga fettsyror, stödjer frisk hud och päls.
Som hos de flesta raser förbises tandvård ofta, trots att den är mycket viktig. Regelbunden tandborstning, tuggprodukter för tänderna och periodiska professionella rengöringar hjälper till att förebygga tandköttssjukdomar som påverkar hela hundens hälsa. Att hålla din Bedlington i lagom hull är minst lika viktigt. Övervikt belastar leder och organ och ökar risken för diabetes, artros och hjärtsjukdom. Eftersom Bedlingtonterrier är ganska atletiska kan det vara lätt att missa en långsam viktuppgång under pälsen, så regelbundna ”hands on”-kontroller och vägning hos veterinären rekommenderas.
Den typiska livslängden för en Bedlingtonterrier ligger ofta upp i tidiga till mellersta tonåren om den sköts väl. För att stödja långsiktig hälsa bör ägare:
- Välja en uppfödare som gör rekommenderade hälsotester och är öppen med resultaten
- Boka årliga veterinärbesök, inklusive samtal om foder, motion och eventuella nya symtom
- Hålla vaccinationer, parasitkontroll och tandvård uppdaterade
- Ge lagom motion och mental stimulans för både fysisk och psykisk välmående
Genom att kombinera genomtänkt avel, förebyggande veterinärvård och medveten vardagsskötsel kan de flesta Bedlingtonterrier njuta av många år som sällskap, och de är ofta pigga och lekfulla långt upp i åren. Deras relativt nätta storlek och aktiva natur gör dem väl lämpade att åldras med värdighet, förutsatt att deras särskilda hälsobehov – framför allt kring kopparomsättning och leverfunktion – får den uppmärksamhet de förtjänar.
Historia & Ursprung
Bedlingtonterrierns milda yttre döljer en förvånansvärt tuff historia. Rasen härstammar från norra England, i gruv- och landsbygdssamhällena i Northumberland och omgivande trakter. I dessa hårt arbetande områden behövde familjer hundar som kunde utföra många olika uppgifter. De tidiga terriererna av Bedlingtontyp uppskattades för sitt mod, sin smidighet och sin mångsidighet – inte för sitt utseende.
Hundarna förknippades först med staden Rothbury, och i äldre texter kan man fortfarande stöta på namnet ”Rothbury Terrier”. Lokala jägare och gruvarbetare värderade dem som dugliga jägare på råttor, kaniner, grävling, räv och annat skadedjur. De förväntades gå ner i gryt, arbeta under tuffa förhållanden och komma hem med jobbet gjort. Berättelser beskriver dem som orädda och målmedvetna, egenskaper som fortfarande finns hos dagens Bedlington, även om de flesta inte längre används i jakt.
Namnet Bedlingtonterrier kommer från staden Bedlington, där rasen började få en mer igenkännbar form. Under 1800-talet började entusiaster förädla hundarna genom selektiv avel. Korsningar med lokala terrier och troligen vinthundstyper bidrog sannolikt till rasens karakteristiskt välvda rygg, snabbhet och eleganta linjer. Med tiden utvecklade Bedlington sitt särpräglade huvud, tofs och päls och tog steg från ren arbetshund mot både utställnings- och sällskapshund.
När hundutställningar blev mer populära i Storbritannien, fångade Bedlingtonterrier intresset hos hundkännare som uppskattade det ovanliga utseendet och det livliga temperamentet. Kennelklubbarna fastställde rasstandarder som beskrev idealisk byggnad, päls och temperament. Även om hundarna behöll mycket av sin arbetsförmåga, vidgades fokus gradvis till att omfatta även exteriör och sällskapsegenskaper. Detta suddade dock inte ut rasens rötter som jakthund; än i dag ser man kombinationen av elegans och tuffhet som en gång gjorde Bedlington uppskattad bland gruvarbetare och tjuvskyttar.
I modern tid används Bedlingtonterrier sällan som rena jakthundar, även om vissa fortfarande har starka instinkter och kan delta i jaktprov eller fältaktiviteter. De flesta lever nu som familjehundar, utställningshundar eller tävlar i olika hundsporter. Den lågfällande pälsen och den måttliga storleken gör dem attraktiva för stads- och förortshushåll, medan den robusta karaktären fortfarande tilltalar människor som uppskattar en ”riktig” terrier.
Globalt sett är rasen fortfarande relativt ovanlig jämfört med mer populära terrier, men den har en hängiven skara anhängare. Rasklubbar och entusiaster arbetar för att bevara Bedlingtonens unika karaktär, hälsa och rastyp. När du ser en Bedlingtonterrier trava stolt i utställningsringen, sprinta över en äng eller slappna av hemma med sin familj, ser du en hund som bär på århundraden av historia. Just blandningen av hårt arbetande förflutet och graciös nutid är en stor del av det som gör rasen så speciell för dem som lärt känna den väl.
Att leva med rasen
Att dela sitt hem med en Bedlingtonterrier är en givande upplevelse, men det är inget beslut man bör ta lättvindigt. Det är aktiva, intelligenta hundar som behöver tid, uppmärksamhet och genomtänkt skötsel för att trivas. För rätt ägare erbjuder de en fin kombination av lekfullhet, lojalitet och mjukt sällskap.
En av de första sakerna nya ägare brukar märka är hur nära en Bedlington knyter an till sin familj. De vill gärna vara där du är och följer ofta med från rum till rum. De kan klara en viss tid ensamma, men passar inte i ett liv där de lämnas ensamma långa dagar, dag efter dag, utan sällskap eller stimulans. Utan tillräcklig mänsklig kontakt kan de bli uttråkade, skälliga eller oroliga. Personer som arbetar heltid får ofta det att fungera genom att ordna med lunchrast-besök, hundrastare eller hunddagis, men detta bör planeras innan hunden flyttar in.
Ekonomiskt innebär en Bedlingtonterrier flera återkommande kostnader. Förutom bra foder, vaccinationer och rutinmässig veterinärvård är regelbunden professionell pälsvård en stor post. De flesta bokar tid hos hundfrisör var sjätte till åttonde vecka, vilket summerar till en ansenlig kostnad över året. Du behöver också räkna med parasitförebyggande behandlingar, försäkring eller buffert för oväntade veterinärutgifter, träningskurser samt utrustning som koppel, selar, bäddar och leksaker. Kostnaderna varierar mellan länder och regioner, men det är realistiskt att räkna med att de årliga utgifterna, särskilt med pälsvård och hälsa, blir påtagliga jämfört med vissa mer lättskötta raser.
När det gäller boende kräver Bedlingtonterrier inget stort hus, men behöver tillräckligt med utrymme för att kunna röra sig bekvämt och leka. En säker inhägnad tomt är idealisk, eftersom jaktinstinkten kan få dem att kasta sig efter fåglar, ekorrar eller förbipasserande katter. Staketet bör kontrolleras för glipor, då Bedlington kan vara rörliga klättrare och grävare om de hittar något spännande på andra sidan. I lägenhet blir daglig utomhusmotion och mental aktivering ännu viktigare, och hiss- eller trappträning kan behövas när man tar hem en ung valp.
Användbar utrustning i ett Bedlingtonhem inkluderar:
- Välpassande sele och stadigt koppel för säkra promenader
- En lång träningslina för trygg inkallningsträning i öppna områden
- Karda och metallkam för regelbunden pälsvård hemma
- Aktiveringsleksaker, foderleksaker och tuggleksaker som sysselsätter huvud och mun
- En bekväm bädd eller bur som ger en trygg viloplats
Burträning, när den görs på ett vänligt och genomtänkt sätt, kan vara till stor hjälp vid rumsrenhetsträning, resor och för att ge hunden en lugn tillflyktsplats. Många Bedlington uppskattar att ha en egen ”lya” där de kan koppla av ostört.
Socialt fungerar dessa hundar bäst i hem där man förstår deras behov av motion och mental aktivitet. De är inte enbart prydnadshundar. Familjer som tycker om promenader, friluftsliv eller hundsport har ofta lättare att tillgodose rasens behov. Samtidigt gör deras tillgivna och inomhus ofta mjuka sätt dem lämpliga för människor som också uppskattar lugna kvällar hemma. De anpassar sig ofta väl till olika rutiner, så länge de får tillräckligt med uppmärksamhet och motion sett över veckan.
Blivande ägare bör också tänka på det långsiktiga åtagandet. Med en potentiell livslängd upp i mitten av tonåren kommer en Bedlingtonterrier vara en del av livet under många år. Det innebär valpträning och socialisering, aktiva vuxenår och senare äldreomsorg när motion och foder kan behöva anpassas. Om du är beredd på den resan, och vill investera den tid och de resurser som behövs, kan livet med en Bedlington vara djupt tillfredsställande. Deras pigga blick, snabba hjärna och tillgivna natur lämnar ofta starka avtryck, och många som en gång haft en Bedlington har svårt att föreställa sig livet utan denna unika och charmiga terrier igen.
Egenskaper
| Egenskap | Värde |
|---|---|
| Rastyp | Renras |
| Aggressivitet | 3/5 |
| Barnvänlig | 5/5 |
| Energinivå | 3/5 |
| Pälsfällning | 1/5 |
| Hälsa | 3/5 |
| Intelligens | 3/5 |
| Pälsvårdbehov | 4/5 |
| Inlärningsförmåga | 3/5 |
| Skällnivå | 4/5 |
| Höjd | 40 – 41 cm |
| Vikt | 8 – 10 kg |
| Livslängd | 11 – 15 år |
Vanliga frågor
Är Bedlingtonterrier verkligen så milda som de ser ut, eller har de ett typiskt terriertemperament?
De ser ofta nästan lammaktiga ut, men temperamentet liknar mer en snabb, djärv terrier med en mjukare sida. De flesta är tillgivna, lojala och lugna inomhus, men de har kvar en stark jaktinstinkt och kan vara förvånansvärt orädda. Tidig socialisering och konsekventa gränser hjälper till att skapa balans mellan deras milda och livliga sidor.
Hur mycket motion behöver en Bedlington terrier varje dag?
De är atletiska och behöver vanligtvis minst 45–60 minuters målmedveten motion om dagen, plus mental stimulans. Korta, lugna promenader räcker inte för de flesta vuxna hundar. Lös spring i ett säkert inhägnat område är idealiskt, så länge inkallningen fungerar bra och det inte finns vilt i närheten.
Varför har Bedlingtonterrier en lammliknande päls och hur svårt är det att sköta den?
Deras päls är en blandning av mjukt och strävt hår som bildar en karakteristisk, krispig och lockig struktur som ger det lamm-liknande utseendet. Den fäller inte särskilt mycket men växer hela tiden, så professionell pälsvård eller skicklig klippning hemma behövs ungefär var 6:e till 8:e vecka. Regelbunden borstning hjälper till att förhindra tovor, särskilt runt öronen, i armhålorna och på benen.
Vilka hälsoproblem är Bedlingtonterrier särskilt benägna att drabbas av, särskilt koppartoxikos?
De är särskilt kända för ett ärftligt tillstånd som kallas kopparförgiftning, där koppar ansamlas i levern och kan leda till allvarlig sjukdom. Ansvarsfulla uppfödare testar för detta och undviker drabbade linjer. Rasen kan också löpa risk för vissa ögonsjukdomar och njurproblem, så hälsotester och regelbundna veterinärkontroller är viktiga.
Är bedlingtonterrier bra med barn och andra hundar?
De flesta är tillgivna mot barn som uppför sig respektfullt och trivs bra i familjelivet, men de tolererar inte hårdhänt behandling särskilt väl. Med andra hundar kan de fungera bra, särskilt om de är väl socialiserade, men vissa behåller en stark tävlingsinriktad eller kaxig terriermentalitet. Noggranna introduktioner och tillsyn rekommenderas, särskilt med hundar av samma kön eller mycket självsäkra hundar.
Har Bedlingtonterrier stark jaktinstinkt, och kan de bo säkert tillsammans med katter eller smådjur?
De användes ursprungligen till jakt, så många har fortfarande en stark instinkt att jaga små, snabbt rörliga djur. En del kan leva fredligt med katter de har vuxit upp tillsammans med, men de är kanske inte säkra att ha kring okända katter eller smådjur som kaniner. Säker inhägnad och bra inkallningsträning är avgörande för att hantera den här tendensen.
Är Bedlingtonterrier lämpliga för lägenhet eller behöver de en stor trädgård?
De kan bo bekvämt i en lägenhet om deras behov av motion och mental stimulans tillgodoses varje dag. Inomhus är de vanligtvis ganska lugna och rena. En säker trädgård är bra att ha men inte nödvändig, så länge de får regelbundna promenader och möjlighet att springa fritt på säkra platser.
Hur ofta bör en Bedlingtonterrier trimmas och klippas för att behålla rätt utseende?
De flesta behöver en full klippning eller saxtrim var 6–8:e vecka för att behålla den klassiska siluetten med rundad rygg, tofs på huvudet och rena linjer. Däremellan hjälper borstning och kamning en gång i veckan till att förhindra tovor och hålla pälsen prydlig. Många ägare lär sig grundläggande trimning hemma, men går ändå till en professionell frisör som kan rasen för själva formklippningen.
Är bedlingtonterrier allergivänliga och fäller de?
De fäller lite och tolereras ofta bättre av vissa allergiker än många andra raser, men ingen hund är helt allergivänlig. Deras hudavlagringar och saliv kan fortfarande utlösa allergier hos känsliga personer. Det bästa sättet att bedöma din egen reaktion är att tillbringa tid med vuxna hundar av rasen innan du bestämmer dig.
Hur lätt är det att träna bedlingtonterrier för förstagångsägare?
De är intelligenta och brukar vilja vara till lags, men kan också vara självständiga och lätt distraheras av dofter eller rörelser. Korta, positiva träningspass fungerar bäst, med en konsekvent men rättvis och bestämd hållning. En förstagångsägare kan trivas bra med den här rasen om hen är beredd att lägga tid på socialisering, inkallningsträning och arbete med impulskontroll.
